Ett par dagar senare

fick jag en smärre chock. Kvällen var varm och skön och jag hade nästan glömt hästmyrorna. Då såg jag en mörk klase hänga ut under den nedersta eternitplattan under sovrumsfönstret. Det var hundratals bevingade hästmyror som drösade ut och började klättra upp på väggen. Jag gick runt huset och kikade in under de nedersta plattorna. Ingenting på norra och östra sidan MEN ännu fler myrklasar på den södra och västra. Jag började krafsa ut de och trampade väl ihjäl ett par hundra. Minst. När jag tittade upp mot den vita väggen var den inte längre vit. Den var svart av hundratals eller kanske tusentals bevingade hästmyror som klättrade upp mot taket för att sedan färga himlen lika svart när de begav sig av till grannarna.
Allt var över på en timma och jag hoppades på att de äntligen var borta. Och det var dom. I varje fall de bevingade honorna och i varje fall detta året. Jag orkade inte tänka på de mer utan återgick till min semestervila.