Nästa år

hade jag glömt hästmyrorna. Tills jag återigen upptäckte dom hängande som klasar under eterniten. Jag bestämde mig för att undersöka huset ordentligt och gick väldigt grundligt tillväga. Vi hade en bastu i källaren som vid häftiga ösregn tog in vatten på golvet. Det rann långsamt men säkert ner i golvbrunnen. Men det gick långsamt. Jag undersökte bastun efter fuktigt trä men hittade ingenting.
Plötsligt mindes jag besiktningsmannens kommentar till att de förra ägarna hade lagt ut sågspån på betonggolvet bakom bastun för att suga upp vattenläckaget vid de häftiga ösregnen. Han trodde just det, att det var därför. Jag började misstänka att de inte alls lagt ut spånen där utan att det ev kunde vara så att det var hästmyrornas jobb.
Jag såg enstaka myror gå omkring i bastun och letade efter ev boplatser men hittade ingenting nu heller. Fan. Ska jag behöva plocka ner eternitplattorna och riva hela huset för att hitta dom? Jag ringde återigen Nomor som kom ut och faktiskt rev ner en platta där de misstänkte att myrorna hade sitt ingångshål. Men icke.
Under en kvällspromenad vid midsommartid (igen ja) såg jag bevingade hästmyror följa vinden för att landa ett par hundra meter bort. Jag gick raskt hemåt och såg återigen huset fullt av hästmyrehonor klättrandes upp för husväggen för att bege sig. Jag tyckte det kändes skönt på ett sätt för att jag blev av med dom för i år (igen) och jävligt jobbigt för att inte blivit av med dom ännu. Skadedjursbekämparen sa att en drottning kan överleva i ca 10 år och jag hoppades på att detta var det 10:e året och att jag sedan var hästmyrefri.