
Då kom E utspringande från huset och skrek på mig:
- Du måste skynda dig! Fort!
Jag skyndade mig in i huset.
- Titta där! Där!! Inne i sovrummet.
- Var? Jag såg inget märkligt. Inget som föranledde detta hysteriska och akuta ingripande.
- På gardinen!
När jag tittade på gardinen såg jag ett 10-tal märkliga monsterinsekter. De var säkert 3 cm långa, såg ut som groteska myror fast med långa vingar längs med kroppen. Jag petade ner en och stampade på den men den mjuka mattan gjorde bara att den sjönk ner i underlaget så jag tog ut den till hallgolvet som var hårt och där stampade jag ihjäl den. Den dog efter ett par tre, fyra, fem försök. Kroppen var som gjord av pansar. Det krasade till till slut. Där låg den. Orörlig.
Men . . . den . . . rör sig fortfarande . . . ?
Jag plattade ut den totalt och nu fanns det inte längre några kroppsdelar kvar med liv i.
Så där ja. Då var ett monster avklarat. Dags för nästa . . .
När jag hade tagit hand om alla på gardinen såg jag till min förskräckelse ett 20-tal till i taket, längs med listen. Det var bara till att attackera.
När jag var klar med allihop synade jag rummet efter några rymlingar men hittade inga fler.
. . . tills jag kikade in i hörnen i taket. Där var små hål och inne i hålöppningen såg jag ett par spröt som rörde sig sakta fram och tillbaka. Som en sorts radar som scannade av omgivningen. Där satt förbanne mig ett monster och höll vakt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar