Så här kan vi inte ha det

- Vi ringer Anticimex (som jag då tog för den enda skadedjursbekämparen). Via mitt försäkringsbolag fick jag reda på att det var Nomor som var vår "räddare". Det tog väl ett par dagar innan dom kunde komma (" - vid den här tiden på året har vi fullt upp"). När han äntligen dök upp kunde han inte göra någonting om vi inte exakt beskrev var boet var. Vi fick rådet att gå upp mitt i natten och lyssna på väggarna pga att det är då dom är aktiva och det är lättare att höra dom. Ljudet man ska lyssna efter är ungefär samma som det som låter när nyfångade insjökräftor krafsar omkring i plåthinken. Eller om man kliar väggen med sina långa naglar.
OK. Upp mitt i natten och lyssna . . . Det enda jag uppfattar är min egen puls och mina andetag. Annars ingenting . . . tror jag . . . eller?

Enligt Nomor måste man hitta boets placering inne i väggen (om det är där de håller till) och sedan lokalisera boets centrum. Har man kommit så långt är det bara att borra upp ett hål i väggen och sedan spruta på.
Eftersom vi inte lyckades lokalisera något bo blev det inte heller någon åtgärd.

Dagarna tillbringade jag med att trampa ihjäl enstaka hästmyror ute runt huset. Till ingen nytta. Jag tog en paus och åkte iväg och fiskade lite makrill istället.